Portugal 2014


Förberedelser

Beslutet att åka till Douro-dalen togs nyår 2013-14. Jag och Helen började genast söka efter lämpliga resor dit. Det fanns inga, så vi bestämde gemensamt att vi skulle hyra ett hus därnere och själva ta oss dit med lämpligt flyg. Jag hittade en agentur som specialiserat sig på norra Portugal och gjorde ett urval och sände ut en prioriterad lista till alla. Vi fastnade för dettahttp://www.ownersdirect.co.uk/accommodation/p8000410 Det var från 1600-talet och det fanns fritt vin i nedervåningen. Dessutom var det via ägaren direkt, Fransico, som vi hyrde. Han och jag ”connectade” direkt och vi hittade något speciellt mellan oss. 

Helen höll på med flygbokning och då båda de andra familjerna var i Danmark vid den tiden så åkte vi med Norwegian från Kastrup till Lissabon. Jag tror flygresan kostade mindre än en tusenlapp, men jag är inte säker. Och så bokade jag en 9-sitsig bil på Europcar i Lassabon och betalte 1 € i förskott. Allt detta visade sig fungera utmärkt. 

Helen tyckte dessutom att vi skulle stanna några dagar i Lissabon och titta på staden. Men Finn och Birgit kunde inte det, för Finn måste jobba på måndagen. Så Helen bokade en lägenhet åt oss och åt Gert och Helena sö-ti i Lissabon. 

Avresa

Vad som däremot inte fungerade var avresan. Flyget gick 06.55 så vi måste vara på flygplatsen vid halvsextiden senast. Därför bokade vi ett hotellrum i Malmö, på hotell Scandic, Triangeln (eller ”Triangelen” som Malmöiten säger). Tanken var att vi därifrån enkelt skulle kunna ta tåget till Kastrup. Från översta våningen hade man en magnifik utsikt över Malmö! Charlotte, min näst äldsta dotter, skulle ha bilen under tiden vi var borta. Men så blev det tågstrejk! Dock gick det bussar mellan Hyllie och Kastrup så det fick bli en sådan. Uppstigning kl fyra! Eller var det kanske rent av halv fyra?

Vi åkte ner till Malmö den 7:e och då fyllde Charlotte år. För att fira gick vi på VESPA i västra hamnen och åt italiensk mat. Maten var bra, men jag var inte riktigt nöjd med betjäningen och det var visst inte Helen heller. Men vi fick en skön kväll, vilket väl syns på fotot bredvid. Folk (nåja en person) badade, vi såg på ett kapsejsat hus eller rättare sagt, husbåt och så var det dags att gå och lägga sig för att få några timmars sömn. 

Nästa morgon steg vi upp vid fyra-tiden (eller var det kanske halv fyra?), fick varsin macka och en flaska juice i receptionen och så körde vi ut till Hyllie station. Det var inte lätt att hitta den, för det fanns ingen vägvisare med just det namnet, man måste köra mot Malmö Arena. Det blev lite onödiga rundturer. Vi parkerade bilen och Helen sprang i förväg för att köpa biljetter. Det dröljde innan hon kom och busschauffören hävdade envist att man fru redan satt i bussen. Men hon kom en halv minut innan bussen gick och vi åkte över bron i arla morgonstund.

För en miljöpartist var det en stor glädje att de den stora vindkraftsparken som fanns ute i Öresund. Ironiskt nog är den belägen strax utanför Avedøre Holme, som är ett av Danmarks största kolkraftverk. 

Vi kom fram till Kastrup i god tid, möttes alla sex innan vi gick genom säkerhetskontrollen, som gick bra, fast de ville att jag skulle ta av hängslena också. Mycket demonstrativt gick jag genom apparaten och höll krampaktigt i byxorna för att de inte skulle trilla ner. Funderade faktiskt ett tag på att låta dem göra det, men av någon konstig sorts anständighetskänsla lät jag bli. Det var för övrigt väldigt mycket kontroller den morgonen; vid något tillfälle fick vi visa passen för polisen. 

Den taxfria shopen sålde Ardberg Whisky till 369 DKR, vilket var 30% rabatt. Naturligtvis köpte jag med en sådan för att ha i Portugal. Och så åkte vi väg!

Ankomst

Ca 4 timmar senare landade vi i Lissabon. Vi fick ut väskorna och skulle hämta bilen. Kön var väldigt lång och gick väldigt långsamt, så vi hittade ett litet mat- och ölställe strax bredvid och intog en lätt lunch. Det var vår första måltid på Portugisisk mark och den smakade gott.

Så småningom fick vi ut bilen, Gert erbjöd sig att köra och jag att betala. Mitt Norwegiankort var säkerhet. Då självrisken var 28 000 kr så tog vi en försäkring på 149€ för att eliminera den. 

När vi körde upp mot Douro-dalen körde vi på motorvägen. Den kostade pengar, för en personbil kostade det 1,85€ var gång man körde in på motorvägen. För oss var det något mer eftersom vi hade en större bil. Men det var nog nånting med hur långt man körde också, för vi fick uppgifter om olika summor var gång vi körde av vägen. 

Ungefär var fjärde mil fanns ett "Area Servizio”, bensinstation och restaurang. I Italien, som jag har erfarenhet av, är dessa alldeles smockfulla och man kan köpa allehanda krims och krams där. Här var det tämligen tomt, både på parkering och motorväg. Se bilden till vänster. Det slog oss att det var så pass få bilar på motorvägen, men vi tänkte oss att det berodde väl på att portugiserna inte hade pengar på grund av finanskrisen. 

Annars slog det oss hur rent och fint det var och hur välordnat landet verkade vara. Helt annat än det slarv man sett i Italien och Grekland; ja Turkiet med för den delen! Infrastrukturen verkade vara välordnad och fungera gott. Portugiserna är vänliga och hjälpsamma och pratar god portugisiska! Men när vi frågade varför det var så få bilar på motorvägen så fick vi svaret att Portugal är ett döende land, de som kan flyr det och det blir bara gamla och bräckta kvar. Samma sak sa vår värd, Fransisco. Vi såg också många övergivna hus som var till salu. Men i Lissabon var det en hel del renoveringar på gång. Det var rika kineser som investerade. Vår lägenhet i Lissabon var en sådan. Det betyder att på sikt borde det finnas hopp. 

© Per Flensburg 2015